<3

Kärlek har tidigare för mig varit något man känner och vet att man ska säga, men nu när känslorna är så starka blir ord som ”Älskar” en fis i rymden. Kärlek kan inte beskrivas i ord utan måste upplevas. Att försöka förklara något som inte går att beskriva är en omöjlig uppgift men många försöker och får ner bra och ibland mycket bra ord och meningar. Hur man än gör så går det aldrig att beskriva i ord hur man känner, för när personen läser orden uppfattar den personen det på sitt sätt. Ord som Älska, Älskling, Kärlek, Puss & Kram har idag blivit ett vardags språk för många och det gör det då svårare att verkligen förklara i ord när man vill beskriva en sådan stark känsla som Kärlek.

När man är i min ålder då söker dom flesta någon att dela sina känslor med. Man söker efter den där speciella. Den som får dig att må bra, den som förstår dig utan att du behöver uttrycka dig i ord. Den som alltid finns där för dig. Jag är inte å gammal därför är det här verkligen stort för mig. Jag har det verkligen bra med honom. Han är min första riktiga kärlek. Första gången då vi gjorde slut så ångrade jag mig något enormt. Han var ju mitt allt, allt jag någonsin önskat mig. varför skulle det bli så!? Vi sårade varandra något så enormt, så ljupt att vi aldrig mer kommer kunna lita på varandra på samma sätt även fast vi försöker verkligen och försöker glömma allt som har hänt. Jag glömmer aldrig blickarna vi gav varandra då det tog slut, hur mycket vi hatade varandra, det var som att vi aldrig någonsin hade träffats eller sett varandra. Tårna kunde verkligen inte sluta rinna det var så hemskt, så hemskt att jag hata mig själv och kunde nästan inte leva med mig, för Rasmus han är ju den som hjälper mig upp som hjälper mig att klara av en helt enkel dag som får mig att lee utan han är jag ingen. Det gjorde så ont att veta att vi var inte vi två tillsammans i ett längre, det var så jävla tungt att vända ryggen och veta att nu är det slut det är inte vi längre. Att bara kasta bort allting vi "byggt" på kändes förjävligt. Vi svek verkligen varandra något så fruktansvärt.  Jag vill verkligen att när jag skriver något så ska du ta till dig av det som står och att det inte bara ska bli ett nytt sms/mail/skype meddelande i mängden av alla andra puss, kyss, gosgos. Jag litar till 200% på dig och på att du är den jag vill vara med. Jag hoppas att det här inlägget på något sätt kan förklara varför jag ibland har svårt att förklara hur jag känner. Men när jag väl försöker så är alla ord för tama/lama. Kärlek för mig är verkligen när du kommer in i rummet och lyser upp det med din närvaro. Att en person så lätt kan få andra på gott humör utan att göra någonting är för mig helt ofattbart. Älskling, Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag har gjort det sedan första dagen jag såg dig. Första gången så hade jag fram tills det blev du och jag ett pirr i magen varje gång jag såg dig eller var ensam med dig. Redan då hade jag svårt att finna ord. Jag var blyg och försökte vara rolig men vad jag än gjorde kändes det fel tills jag fick lära känna dig och vågade först då se dig som en kompis än som ett ragg. När vi kom varandra närmre och närmre så försvann rädslan ett tag tills jag helt plötsligt insåg att jag gick och tänkte på dig dag ut och dag in.

Fast att livet känns tungt så får han mig att sväva på molnen ändå! Är så glad jag har honom i mitt liv. För mig är han lycka och jag avgudar hela hans personlighet och varenda liten egenskap han har. Är så käääär och lycklig som har honom! han är verkligen världens bästa, älskar dig! <3


<3