Låt mig aldrig få mista någon igen!

Här vart vi kan köra skoter, här det finns tillräckligt med snö. Men ibland väljer vissa fel tillfällen att fara ut med den.. Varje gång jag blundar så tänker jag tillbaka till den där dagen jag förlorade en mycket viktigt person i mitt liv. Och den dagen jag höll på att förlora den enda jag hade kvar.

Min pappa var påväg till umeå på sjukhuset med allvarliga skador.. Jag är så evigt tacksam. Jag ler och mitt hjärta slår så hårt varje gång jag ser min pappa stå och kan gå vid min sida. Att se han finnas kvar, att veta att den enda jag hade kvar finns här. Och frisk som han är, och är precis den han var. Jag är så glad, jag så lycklig att gud lät mig få ha kvar min pappa. Och med allt det här ser jag alla dagar som om den vore den sista och att jag kan mista. Jag älskar min pappa av hela mitt hjärta! ♥






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0