Jag känner mig värdelös...
Tiden läker ingenting, och det har gått flera år.
Livet är ett spel.
Allting känns så världelöst, vill bara känna en lycka igen.
Bara kunna vara glad och skratta igen.
Det fanns en tid då jag älskade mitt liv.
Men nu är ingenting som förr.
Jag älskar dig mamma.
Men vad ska jag ta mig till.
Det är hemskt att må så här, men det finns ingenting man kan göra.
Fortsätt att kämpa är det enda man får höra.
Det är svårt att vara stark och hålla modet kvar.
Jag är säkert hatad av flesta av er.
Jag älskar mina vänner, min familj min pojkvän å så.
Ni har gjort så mycket för mig
och er vill jag tacka så hemskt mycket.
Jag kommer inte klara av att mista en till som står mig nära.
Vet inte snart vart jag ska ta vägen, jag vill inte ha det så här längre.
Jag vill ha tillbaka min pappa,mamma mina syskon.
Bara jag får tillbaka min pappa och syskon så blir jag glad.
Vill att det ska bli som förr.
Att vi är en familj som bor tillsammans.
Inte att jag ska ha en kärring här i huset som tar min pappa och har totalt förändrat han och så gör att mina syskon lämnar mig! :(
Ska försöka göra allt för att få tillbaka allt som förr.
Men jag vill ju att min pappa ska vara lycklig...
Bara för att du har fått ut min syster, så är jag inte färdig med dig kärring, så tror inte att det är över bara för att syster inte bor kvar här hemma!
Jag och min syster Jasmin! <3
Syster Jeanette! <3
Min pappa! <3
Snälla kan jag få tillbaka er,som det var förr...
Jag älskar er, Jasmin,Jeanette och pappa! <3
Jag ska försöka att inte ge upp...
